Online - direktstyrning

Ett alternativt sätt att använda informationen från fältmätningar är att som med Yara N-Sensor, direkt styra åtgärderna, oftast gödselspridaren, utan att gå "omvägen" via kartan. Med sensorn sker mätningen samtidigt som mätdata bearbetas i datorenheten. Signaler om hur utmatningen ska justeras skickas sedan till spridaren. Med detta system behöver man egentligen inte ens en GPS-utrustning, om man inte tycker det är nödvändigt att kunna skriva ut en kartbild som visar hur spridningen varierat över fältet, vilket dock är viktigt om man bättre ska kunna utvärdera insatserna. N-Sensorn används huvudsakligen för spridning av kväve, men det är även möjligt att utföra olika växtskyddsåtgärder med den.



Man kan också använda en styrfil från en markkarta som komplement vid körningen med Yara N-Sensor. Sensorn kombinerar då mätningen och den giva som räknas fram utifrån grödans status med informationen från styrfilen. Det kan t ex finnas områden där man vill att sensorn skall sänka givan med 20 kg, eftersom man vet att det på just den sandbacken alltid kommer att fattas vatten i slutet av säsongen. Det kan också finnas områden som man vill öka med kanske 10 procent, eftersom man vet att just detta område mineraliserar kväve sämre och därför alltid ger sämre proteinhalter.

Styrfiler en tillämpning av rådgivarens kunskaper
Precisionsodlingstekniken innebär att vi både kan följa upp vad som hänt på varje plats av fältet och enkelt anpassa våra odlingsåtgärder till varje plats genom att producera styrfiler utifrån t ex markkarta, N-Sensorkartor (biomassa och kvävebehov) och proteinkarta. Detta innebär att vi inte bara behöver känna till vattenmängden och dosen svampmedel per hektar, utan även att det t ex blir möjligt att förändra dosen utifrån grödans utseende. Hur skall tillförseln av kalk variera utifrån pH eller basmättnadsgrad? Möjligheterna blir plötsligt fler, men också frågetecknen. Samtidigt brukar större utmaningar också innebära att det blir roligare.

Anpassning av svampbekämpningsmedel

Behovet av svampbekämpningsmedel i stråskjutningen är kopplat till hur tät grödan är. Det kan vara ganska stora skillnader i biomassa inom ett fält. Med Yara N-Sensor
karteras kvävebehovet, men även variationen i biomassa. Det betyder att vi kan anpassa dosen av svampmedel med hjälp av sensorn genom att använda biomassan som underlagskarta.

Omräkning
Underlagskartan kan man räkna om genom att använda sambandet mellan dosbehovet och biomassan och därigenom få fram en doskarta för t ex mjöldaggsbekämpning. Dosen varieras kring en medelgiva,
på motsvarande sätt som kvävespridningen varieras omkring ett medelbehov. Den omräknade kartan omvandlas sedan till en styrfil som spridardatorn kan använda.